Rizzi, 2,5 år ägs av den kände älgjägaren och framgångsrike älghundsuppfödaren Magnus Persson, Stugun. Magnus hade tidigare som enda erfarenhet av trädskällare ägt en norrbottensspets när beslutet om att skaffa en finsk spets togs. Norrbottensspetsen som idag är 14 år pensionerades vid sjuårsåldern när älghundarna började kräva för mycket tid. Tankarna på att skaffa en trädskällare tog ny fart när sambon önskade sig en sällskapshund. En god vän, Hans Lantz, hade dömt en finnspetstik som visat goda takter och Magnus följde rådet och kontaktade Alf Lundin Vilhelmina, och beställde en tik. – Hon var rolig redan som valp och hade ett suveränt psyke, berättar Magnus. Redan tidigt fick hon följa med Magnus i hans arbete i skogen och visade snabbt att hon var nyfiken på och letade efter fågel. Första hösten sköt Magnus ett par ungtjädrar redan första jaktveckan när Rizzi var drygt fem månader. Sedan fortsatte framgångarna och när första gammeltuppen föll till backen efter ett lyckat ståndskall anmälde Magnus tiken till ett öppenklassprov. Endast sex månader gammal tog Rizzi sin etta i öppenklass på fina 75 poäng. Jag träffade Magnus i Bågede i Jämtland för att jaga tjäder med Rizzi i en skog som numera nästan bara finns kvar i drömmens värld. Gamla tallskogar med inslag av myrmark varvade med mörka granskogar. Förväntningarna var stora när båten tog land vid norra sidan av en stor sjö. Ett par kilometer längre fram reste sig kalfjället mäktigt över våra huvuden. Rizzi försvann som en blixt och det dröjde tio minuter innan hon visade sig igen. Söket, eller rättare sagt tempot, var imponerande och jag misstänkte att hon skulle få svårt att hålla mer än ett par timmar. Första halvtimmen hände ingenting och vi pendlade mellan höjdkurvorna för att hitta terräng där det kunde finnas fågel. Första skallet bröt ödemarkstystnaden på ett underbart sätt. Magnus väntade en stund innan han gav tecken att vilja börja smyga och jag satte mig ned för att vänta. Efter drygt tio minuter small ett studsarskott. Ett par sekunder senare flög en tjäderhöna över myren, steg för några myrtallar och sänkte sig ned mot en myr i bakgrunden. Magnus anlände, något lång i ansiktet och berättade att han förmodligen bommat. Vi gick efter tjäderhönan i flyktriktningen. Rizzi hittade den igen, men nu var hönan inte längre intresserad av att sitta i träd och uppvaktas med skall. Hon försvann i fjärran, tiken kom tillbaka och gick omedelbart ut på en ny söktur.