Riplycka mellan ovädren

Det har snöat och blåst i dagar. I Klimpfjäll går ett par lastmaskiner långa skift med snöröjningen och uppe i skidbacken arbetar pistmaskinen för fullt. Frida jobbar till vardags på hotellet, där bilarna på parkeringen blir allt osynligare och gästerna allt snöigare. Men hon har ledighet att ta ut och en inskjuten .22 magnum som ligger och väntar, så hon kastar då och då ett längtande öga ut över sjön mot fjällen på södra sidan. Det är början av mars. Rätt tid att vara på fjället och söka ripa. Men de senaste da­garna har det bara gått att skymta fjällsidorna i söder under korta luckor då vinden och snöfallet lättat. Till sist vänder det. En tidig förmiddag glesnar snöfallet och vinden visar tecken på att avta. Fiskonfjällets sluttningar blir synliga under ett lågt molntäcke. Även om det inte spricker upp helt så lyfter molnen och blir ljusare. För en ripjägare är det en stor fördel att bo så att jaktmarkerna syns genom fönstret. När Frida väl bestämt sig tar det inte lång stund förrän jaktkläder och skotermundering är på, skoterkälken lastad och skotern igång. När motorn tystnar står Frida vid foten av fjällsidan och pekar ut över en gryta med omväxlande grusåsar och små grupper av fjällbjörk. – Här såg vi en stor flock för några dagar sedan, säger hon.