När hunden krampar svartnar det för ögonen

Att en hund någon gång under livet krampar är vanligt. En kramp kan innebära allt från ofrivilliga skakningar, beteendeförändringar till rena kramptillstånd.

Vid upprepade och oförklarliga kramper talar vi om primära kramper eller epilepsi. Men till skillnad från epilepsi är alla kramper inte ärftliga.

Låt oss kika närmare på vad som händer och vilka tillstånd som kan orsaka kramp hos hund.

Svårt att avla bort

En hund krampar när den så kallade kramptröskeln i hjärnan av någon anledning sänkts. När tröskeln är låg, stimuleras ett gäng nervceller i hjärnbarken till aktivitet varpå hunden blir beteendeförändrad, vinglig och/eller uppvisar kramper.

Hos en normal individ är tröskeln hög och det behövs en mycket stor påverkan för att utlösa en kramp. Skalltrauma, förgiftning, infektion, leversvikt, obalanserade saltnivåer, njursvikt, lågt blodsocker, hjärtsjukdom och tumörsjukdom är alla tillstånd som kan påverka kramptröskeln.

Dessa kramptillstånd benämns sekundära och är inte ärftliga.

Om hunden föds med en onormalt låg kramptröskel kan krampanfall utlösas spontant. Dessa hundar lider av så kallad primär epilepsi.

Vid primär epilepsi går det inte att med undersökning och blodprov fastställa orsak till krampanfallen. Det går heller inte att identifiera om en hund bär på en alltför låg kramptröskel. Det är först när kramperna debuterar mellan ett halvt och sex års ålder som hunden kan identifieras som en potentiell anlagsbärare och riskindivid i avelssyfte.

Kan ge hjärnskador

Vid en kramp sjunker kramptröskeln, varpå nervimpulser från hjärnbarken skickas ut. Vid få och små impulser blir hunden bara vinglig eller beteendeförändrad. Vid kraftiga urladdningar med många och stora impulser utlöses kramper med medvetslöshet.

Beroende på orsak kan krampanfall dyka upp när som helst under dygnet. Vanligast är dock kramper när hunden sover eller vilar.

Kramper brukar delas in i tre faser; en individ som drabbas av kramper är sedan helt opåverkad mellan krampanfallen.

En hund kan någon gång under livet drabbas av en oförklarlig kramp, för att sedan aldrig krampa igen. Om hunden upprepat drabbas av kramper ska den veterinärundersökas och behandling övervägas.

Varje gång hunden krampar kommer hjärnan nämligen att kunna drabbas av syrebrist, med permanenta skador som följd.

Så agerar du vid kramp

• Även om krampanfall alltid uppfattas som obehagliga är det viktigt att som ägare försöka hålla sig lugn.
• Se till att den krampande hunden har det mörkt, lugnt och tyst och ligger så att den inte kan ramla och skada sig.
• Kontrollera andning, puls och medvetande. Tänk dock på att en krampande hund inte vet vad den gör och kan bitas.
• Om möjligt klocka eller filma krampanfallet för att bedöma de olika faserna i styrka och längd. Vid krampanfall längre än fem minuter, måste du skyndsamt söka veterinär!

Diagnosticering av orsaker

Alla kramper är inte epilepsi. Ordet epilepsi betyder ”upprepade krampanfall utan känd orsak”. För att diagnosticera primär epilepsi behöver veterinären först utesluta alla andra tänkbara orsaker till kramper enligt ett speciellt schema benämnt VITAMIND.

Genom sjukdomshistoria, hälsokontroll, neurologisk undersökning, blodprover och vid behov röntgen, skiktröntgen, ryggmärgsprov fastställs orsaken till kramperna.

Bara i de fall som orsak inte kan fastställas diagnosticeras hunden med primärt ärftligt kramptillstånd eller epilepsi.

Förgiftningar, leversvikt, obalanserade saltnivåer, njursvikt, lågt blodsocker, hjärtsjukdom, skalltrauma och tumörsjukdomar är några av många orsaker till kramper.

Livet med en "kramphund"

En krampbehandling ska i första hand riktas mot bakomliggande orsak om möjligt.

Vid primär epilepsi behöver kramplösande mediciner förskrivas och behandlingen är som regel livslång.

Medicinering rekommenderas bara om det rör sig om en primär epilepsi, där orsak till kramperna inte har kunnat fastställas eller en sekundär epilepsi, där orsaken inte kan elimineras.

Om hunden bara haft ett mindre anfall finns det ingen anledning att sätta in kramplösande medicin.

Medicinen ges i form av kramplösande tabletter. För att kontrollera dosen tas uppföljande blodprov som mäter nivån av medicinen i blodet.

De första veckorna efter insatt behandling kan hunden upplevas vinglig, trött, hungrig och beteendeförändrad. Biverkningarna försvinner som regel då kroppen vant sig vid medicinen.

Dagens kramplösande mediciner svarar de flesta hundar upp mycket bra på utan större biverkningar.

Jag har flera patienter som tack vare medicin fortsatt kan jaga och leva ett normalt vardagsliv.

Det är slutligen viktigt att ta alla kramper på allvar och vid upprepade kramper ta tidig kontakt med veterinär för att fastställa orsaken och hjälpa hunden att slippa krampa.

Och kom ihåg: alla kramper är inte epilepsi.

Publicerad i Jaktjournalen nr.1/2 2024