– Det här är klassiska harmarker. Hit kom Gustaf Schröder och hans sällskap för att jaga hare när han bodde i Siknäs. Om det var tillgången på hare eller en kombination av det och fäbodkullorna som lockade ska jag låta vara osagt. Orden formar mönster i pipröken när de lämnar Dala-Järnabon Nils-Erik Edlunds mun. Det är lätt att med hjälp av rådande skumrask och piplukt förflytta sig dryga 100 år bakåt och föreställa sig hur det då såg ut här i skogarna runt sjön Van i västra Dalarna. Milsvid orörd vildmark. Ett företag bara att ta sig hit. – Ska du berätta historier eller släppa hund? undrar gubben bredvid Nils-Erik. Göran Nilsson från Vansbro kikar med ett flin på jaktkamraten som väcks ur sin återblick från svunna tider och går mot bak­luckan på bilen. Nils-Eriks finnstövare Jack sträcker på sig och hoppar spänstigt men försiktigt ner på den något frostnupna marken. Han har ingen brådska ut i terrängen och man slås av hur väl uttrycket ”sådan husse sådan hund” ibland stämmer in. Det råder ett behagligt lugn över sällskapet i skogen. En harmoni som är så typisk för harjakten, och Nils-Erik och Göran som båda åtnjuter pensionärens privilegium att låta lusten styra om det ska jagas eller inte har många morgnar som denna. Varje vecka!