Allt verkade okej, men i själva verket var det fråga om tjuvjakt. Foto: Istock
Krönika: Min karriär som tjuvjägare
Man måste vara noggrann när man gör upp affärer om jaktmarker. Jag anade ingen oråd och det gjorde mig till tjuvjägare under ett par veckors tid, skriver Jaktjournalens Mikael Moilanen i sin krönika.
Mannen var vältalig och hövlig, en alltiallo-konstnär som sålde spik lika övertygande som han predikade om Gud. – Du är jägare, Micke. Jag har ett litet skifte där du kan jaga vårbock om du vill, sa den vältalige och hövlige mannen. Vi åkte till jaktmarken och till och med farsan var med och tittade. Det fanns ett litet torn i kanten på en gammal inäga, och bakom det brant terräng med grov gammelskog och öppnare platser med tät sly, som skapat för daglega för traktens rådjur. – Här är kartan över marken. Jag arrenderar av den äldre mannen som bor i huset du ser längst bort, sa den vältalige och pekade med armen ut över åkrarna. Han ville inte ha betalt, utan tyckte att det räckte om vi delade på eventuella byten.
Läs vidare med +Plus
Är du redan prenumerant? Logga in
- ✔️ Var med i alla tävlingar!
- ✔️ Tillgång till alla artiklar
- ✔️ Jaktjournalen e-tidning
- ✔️ Fri tillgång till digitala arkivet
JUST NU!
Prova gratis och få vapenförsäkring
0:- /mån
Första 3 månaderna, därefter 39 kr/mån
(Vapenförsäkring registreras efter köp och gäller i 6 månader om prenumerationen förblir aktiv)
Prenumerera
