Debatt: Landsbygden främjas inte av utökade kontrollsystem

LRF föreslår nya regler för utfodring av vilt. Naturvårdsverket ska villkora, Länsstyrelserna ska kontrollera. Friheten på landsbygden riskerar med detta förslag att inskränkas. När regeringen i sitt landsbygdsprogram äntligen verkar ta främjandet av landsbygden på allvar, verkar LRF i motsatt riktning. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) ställde den 10/3 ett nytt förslag till reglering av utfodring av klövvilt till regeringen (Dnr 2017/7806). I framställan föreslås i korthet att Naturvårdsverket, medelst ett antal regelförändringar, ska få möjlighet ”att villkora, inte förbjuda, utfodring av klövvilt”. I praktiken ska Naturvårdsverket kunna föreskriva villkor och ”i enskilda fall besluta om förbud” (!) mot utfodring av klövvilt, som sedan respektive Länsstyrelse ska tillämpa, med potentiellt vite som påföljd. Allt för att ”minska utfodringens skadeverkningar”. LRF ”hemställer att regeländringarna införs snarast”, vilket möjligen innebär att Näringsdepartementet skyndsamt handlägger. Det röda skynket är, såsom många gånger förut, vildsvinet och dess påverkan på våra intressen. Det finns mycket att säga om utfodring av vildsvin och andra vilda djur, om djurens påverkan på skogs- och jordbruk, om risker i trafiken, och om rädsla. All kritik mot de vilda djuren har sin relevans, sitt berättigande. Jag försöker dock lyfta de vilda djurens olika värden i stället. Våra medorganismer har viktiga funktioner i vårt gemensamma ekosystem. Många av dem är även viktiga som mat, skinn och upplevelse. Livet vore helt enkelt fattigare och tråkigare om vi inte hade de vilda djuren runt oss. För den som besväras av vildsvin är jakt ett mycket användbart redskap. Många betalar för att jaga, men markägare kan även bjuda exempelvis unga jägare på jakt om de upplever att jakttrycket på markerna är otillräckligt. Enkla åtgärder som dessutom ger snabb effekt. Vildsvin är begåvade djur. De som inte skjuts, håller sig undan.