Debatt: Känslor styr vargpolitiken

Vargpolitiken var tänkt att bygga på fakta, vilket dock inte verkat vara fallet. Fortfarande är det känslor och inte lagar som styr över vår vargpolitik, speciellt från dem som inte vargen i sitt eget närområde. Vissa vill tom ha en större vargstam än vad som är beslutat, men man vill inte ha dem i sitt eget län. Riksdagen har enats om ett att Sverige ska ha en population på 170 – 270 vargar. Från Moderaterna förordar vi 170 djur. Om populationen blir större ska man tillåta skyddsjakt på varg. Denna nivå bygger på att den svenska vargstammen är kraftigt inavlad och att det behövs både ett så stort antal vargar för att säkra vargen genetiskt samt att det också behövs tillskott på nya vargar via invandring av nya vargar, företrädesvis från Ryssland. På detta sätt är den svenska vargpolitiken uppbyggd. Nu finns 300 vargar enligt förra årets beräkningar, trots detta kommer vargjakten i vargtäta områden inte att tillåtas detta år. Naturvårdsverket håller alltså en högre vargstam i landet än vad riksdagen beslutat, ett märkligt fenomen eftersom alla verk är underställda Riksdagens beslut. Samtidigt tillåts vargar att skjutas via skyddsjakt snabbt i icke vargtäta län.