Debatt: Elefanten i älgskogen

Skogsindustrin hävdar att älgbetningen utraderar tiotals miljarder i skogliga värden. Det är nonsens. Elefanten i det ekonomiska rummet är själva hyggesmiljön som skapar den bedrövliga kvalitet som dominerar i virkestravarna. Många och grova kvistar och allsköns andra kvalitetsfel gör att endast en bråkdel av virket hamnar i de välbetalda sortimenten.

 Det är en mångdubbelt viktigare aspekt av trakthyggesbruket än älgbetning och drabbar det privata skogsbruket rätt i plånboken. 

Älgstammens storlek är emellertid ingen fråga som skogsbolagen har ensamrätt över. En frisk älgstam är lika mycket en fråga för jägare, landsbygdsbor, turistbransch och friluftsintresserade.

Älgen inte problemet

För det första finns ingen forskning som visar att kalhuggning ger det lönsammaste skogsbruket. Andra metoder ger större andel timmer och högre kvalitet till lägre produktionskostnad och mindre risk.

För det andra är det fixeringen vid intensiv skogsodling som lett till unga, risiga skogar och minskning av de arter som viltet annars gärna betat. 

För det tredje fanns det en gång i Sverige välbestockade skogar med höga virkesförråd. Det fanns också en frisk älgstam. 

Älgen är alltså inte ett problem för skogsbruket. Den är bara ett problem för industrins affärsmodell som bygger på intensivodlade monokulturer. 

Debatten kidnappad av särintresse

Minst 135 miljoner kronor hade skogsindustrin lagt på kampanjen Svenska skogen när den vann Greenwashing-priset 2022. Enorma påverkanskampanjer är skälet till att många idag tror att frågan handlar om antingen en vital älgstam eller ett lönsamt skogsbruk, men motsättningen är påhittad och ska inte påverka förvaltningen. 

Naturen ska räcka till många. Den växande turismen omsatte år 2021 249 miljarder kronor, ca 100 miljarder mer än skogsindustrin. 300 000 jägare bidrar också till BNP. Sen har vi de ekologiska och sociala värden som missas när debatten kidnappas av ett särintresse.

För hur värderar man en dimmig oktobermorgon när hundens upptag bryter tystnaden? Hur värderas jaktens sociala aspekter? Jakt skänker mening på många plan men även pengarna säger oss att älgförvaltningen bör vara relevant på samhällsnivå.

ÄBIN-modellen brister

älgupproret.se startades för att samla bekymrade jägare och för att presentera sanningar att möta skogsindustrins PR med. 

Vi vet att ÄBIN-modellen brister. Älgstammens storlek korrelerar inte med mängden betesskador och fler parametrar behöver beaktas; fler intressen vägas in. Älgen kan heller inte försvara sig själv. 

Som jägare och skogsägare skriver vi inte under på den påstådda motsättningen mellan natur och skogsbruk, vi vägrar köpa det konstruerade påståendet att det är älgen som är problemet när det uppenbart är skogsbruket. 

 Låt älgskötselområdena och Länsstyrelserna förvalta stammen såsom gjordes före 2012 i samråd med övriga relevanta parter!

Lars-Göran Nyström och Philip Kullgren, grundare av Älgupproret