DEBATT: ”Är det ren skogsförvaltning vi sysslar med?”

Jag hade en dröm att Naturvårdsverket hade inrättat en ny förvaltningsform för skogsproduktion. Den skulle heta skogsförvaltningsgruppen SFG och bestå av sex medlemmar. Tre medlemmar utsedda av skogsrörelsen, en av Naturvårdsintressen, en av ornitologer och en jägarrepresentant som dessutom skulle vara ordförande med utslagningsröst. Målet med förvaltning var att få livskraftiga skogar. Redan första mötet bestämdes att granifieringen skulle minska och att tallplanteringen skulle öka. Alla salixarter, rönn och ek fick inte röjas bort i planteringar. Ornitologerna ville ha äldre skogar för att gynna skogsfågel och Naturvårdsintressen fler naturskyddsområden och uppmärkta gångleder. Jag själv som satt som ordförande för gruppen och representerade jägarna, ville givetvis ha mera vilt i markerna och då framförallt mer älg. Vid avverkningar, som skulle ske under vintern, skulle allt ris som var begärligt för vilt läggas upp i högar och dessa högar fick inte flisas förrän fåglar och annat vilt, som använde dem, som skydd och föryngringsplatser inte behövde dem längre. Skogsrörelsen representanter opponerade sig givetvis men blev nedröstade av övriga.