Bäverdammar ökar inte risken för harpest

En färsk avhandling från SLU visar att våtmarker med bäverdammar inte innebär större risk för spridning av harpest än andra våtmarker.

Harpest drabbar både djur och människor och orsakas av bakterier. Smittan är vanligast i Norrland, men spridd i stora delar av övriga Sverige. Förorenat vatten, myggor och närkontakt med smittade djur kan överföra smittan till människan.

Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt om bävrar sprider smitta mer än andra djur, en vanlig uppfattning. Vattenprover från bäverdammar och andra våtmarker analyserades tillsammans med vävnads- och avföringsprover från bävrar. Sammanlagt kontrollerades 21 olika smittämnen, däribland bakterien som orsakar harpest.

Fria från smittämnen

Resultaten visar att smittämnen förekom i ungefär samma omfattning i våtmarker med bäver som i våtmarker utan bäver. Flertalet undersökta bävrarna var även fria från samtliga smittämnen.

– När vi nu undersökt och utvärderat riskerna ser vi att bävern i Sverige inte tycks orsaka en ökad smittspridning, kommenterar Lovisa Hökby, doktorand vid SLU.

Harpestsmittade harar uppträder emellertid oftare i blöta miljöer, enligt forskarna.

– Slutsatsen är att vatten i landskapet ökar infektionsrisken hos harar. En tänkbar förklaring är att även hararna smittats av mygg, säger Lovisa Hökby.