Vegetarianen som blev jägare och besegrade cancern

Jannice Lill-Smeds bor i ett hus vid vägens ände, en bit in i en skog utanför den lilla orten Skärblacka i Östergötland.

Två jämthundar möter upp i hallen när Jaktjournalen kommer på besök, en blandrashund, Hamilton stövare/Lajka, ansluter snart.

- Sarek är 13 år och ganska trött men de andra två, Trond och Sauer, är bara 17 respektive 8 månader gamla, säger Jannice och fortsätter:

- Tanken är att jag ska ha Trond till sök och Sauer som släpphund.

Var jakthatare

Det är ingen tvekan att man kommit till ett jägarhem. Men så har det verkligen inte alltid varit. Jannices jägarexamen är årsfärsk och tidigare var hon vegetarian och som hon säger, jakthatare.

- Min bild av jägare var att det handlade om män som drevs av drifter och där jaktdriften var lika stor som sexualdriften och att de sköt på allt.

Det är en bild som minst sagt har blivit reviderad

Många olika symtom

Men nu tar vi det lite mer från början. Under förra året drabbades Jannice av ett antal diffusa symtom och en förlamande trötthet.

Läkarna hittade dock ingen medicinsk förklaring utan trodde att det kunde handla om att hon höll på att bli utbränd och att problemen satt i huvudet.

- Jag har en dotter som behöver personlig assistans dygnet om och som jag stridit för att hon skulle få hjälp. Läkarna trodde att det var den situationen som gjorde att jag höll på att gå i väggen.

Men samtidigt hade hon börjat läsa på om autoimmuna sjukdomar och om matens betydelse för att må bättre. Hon kände att hon ville testa att lägga om kosten för att se om hon kunde få effekt av det.

Började äta kött

Det fanns bara ett problem. Det skulle kräva att hon började äta kött, och hon var vegetarian sedan barnsben.

- Jag ville inte äta någon form av halvfabrikat utan bara rena råvaror. Då blev det problem att vara vegetarian. Beslutet att börja äta kött växte fram. Men samtidigt tycker jag att det inte känns bra att äta kött från industrislaktade djur.

Lösningen blev viltkött. En person i hennes närhet som jagade kom att bli hennes mentor. Förklarade hur jakt gick till, tog med henne ut i skogen och hjälpte henne att laga till viltkött.

- Första gången jag åt viltkött var det vildsvinskött. Jag tyckte det var jättegott, minns Jannice.

Upptäcker bröstcancer

Processen var i gång och resan mot jägarexamen inleddes. Hon upplevde hur hon kände sig starkare och starkare. För att till slut känna sig frisk.

- Från att ha varit förlamande trött hade jag nu massor av ork och energi!

Men så en dag kom käftsmällen. Hon kände en hård knöl i höger armhåla. Efter att ha fått kämpa för en undersökning kom beskedet.

Det handlade om en metastat från bröstcancer, alltså från en cancer som spritt sig.

- Redan när jag hade varit dålig innan jag lade om kosten hade jag ett tag varit inne på om det kunde handla om bröstcancer eftersom vissa symtom stämde på det. Men beskedet var att det inte kunde vara det och det får man ju lita på. Idag är jag övertygad om att symtomen berodde på cancern, säger hon.

Många undersökningar

Nu startar en period med massor av läkarundersökningar. Läkarna tar biopsier (vävnadsprov) i både bröst och i körteln i armhålan.

De behöver hitta modertumören för att kunna ta bort den och påbörja behandlingen. Men ingen tumör hittas. Trots både vävnadsprover, röntgen och ultraljud.

Vid det här laget är expertis från flera sjukhus inkopplade på hennes fall men läkarna vet inte vad de ska tro.

Under utredningens gång, bland tester och provtagningar och efter besked om att hon kommer mista i vart fall sitt ena bröst, kommer vändningen.

Förbluffande upptäckt

Läkarna hittar till sist modertumören. Eller snarare resterna av den. Tumören är nämligen död. Dessutom har körteln i armhålan blivit mindre och när den opereras bort finns ingen cancer kvar.

Jannices kropp har på något sätt själv slagit ut den. Redan innan behandling med strålning och cellgifter dragit i gång.

Både hon och vårdpersonalen är förbluffade.

- Enligt läkarna är jag en av bara totalt 26 personer i världen där cancern har gått tillbaka på det här sättet.

Nu vet man inte hur man ska göra med fortsatt behandling. Det finns delade åsikter bland läkarna om hur vida behandlingen kommer att vara till nytta eller om den kanske snarare mest gör skada.

Väljer behandling

Det är ju en tuff behandling och strålning kan ge bestående skador.

- Till slut fick jag själv välja. Jag beslutade att jag ville ha behandlingen trots allt.  Man vill ju ha både hängslen och livrem. Och tänk om läkarna missat någonting, om det fortfarande fanns cancer kvar någonstans.

Stålning följs av cellgiftsbehandling. Den är tung. Hon tappar allt hår och kroppen svullnar av cortisonbehandlingen. Mentalt är det väldigt jobbigt att inte känna igen sig själv.

Samtidigt tar det också på kroppen.

- Av strålningen fick jag ganska mycket skador. Bland annat kunde jag inte lyfta högerarmen. Beskedet var att jag aldrig skulle kunna lyfta ett gevär igen.

Hon såg drömmen om jägarexamen gå upp i rök. Men samtidigt vägrade hon ge upp. Tränade varje dag.

Skogen en frizon

Till sist gick det. Hon fick upp bössan till axeln. I somras, ungefär ett år efter cancerbeskedet gjorde hon sina skjutprov och jägarexamen var i hamn.

Under hela den här perioden har skogen och jakten varit en del av hennes sätt att hantera både stress, smärta och ovisshet.

- I skogen har inte cancern fått vara med. Jag har följt med på bockjakt, drevjakt och eftersök. Det sista är något jag verkligen skulle vilja satsa på. Att få förkorta lidandet för skadade djur.

Hon har god tillgång till jakt även om hon inte är medlem i något jaktlag och flera dagar i veckan tillbringas i skogen.

Hennes första fällda vilt blev ett vildsvin.

- Det är fortfarande lite kluvet att skjuta djur men jag jagar för min egen skull, för att vara frisk. Då vill jag veta exakt vad jag lägger på tallriken och hur det var när djuret dog. För att veta det behöver jag jaga själv.

Ingen förklaring

Vegetarianen blev alltså jägare. Även om läkarna inte kan förklara hur cancern kunde gå tillbaka så är hon själv övertygad om att det har med kosten att göra.

Samtidigt är cancern fortsatt närvarande. Hon har visserligen fått tillbaka sitt hår och för den som inte kände henne innan behandlingen syns den inte fysiskt. Men själv har hon fortfarande lite svårt att förhålla sig till den korthåriga kvinna hon ser i spegeln. Innan hon inledde sin behandling hade hon långt mörkt hår.

- Men idag kan jag prata om det och har även startat ett instagramkonto, jannii_huntress, där jag berättar om min resa.

Vill skjuta för hundarna

Hon får också fortsatt behandling som ska hindra att cancern kommer tillbaka.

- Jag brukar säga att jag lever med cancersnaran om halsen, för det hotet kommer aldrig att försvinna. Jag ska på mammografi snart och det är ju väldigt nervöst. Men jag försöker att inte tänka på det som kan komma, jag lever här och nu.

Sarek har tagit en tupplur men vaknar till när vi ska gå ut för att ta bilder.

- Nu förstår jag vad jag missat när jag tänker på att jag haft en jämthund i så många år utan att den fått göra det den är ämnad för, jaga. Självklart aktiverade jag henne på andra sätt men att få jobba och träna ihop med en jakthund på det den är skapt för. Det är verkligen fantastiskt. Mitt nästa mål är att få skjuta första viltet för Trond eller Sauer!